Imorse sov jag sådär djupt så jag kände att jag nästan låg under sängen än ovanpå… =) Så tassade liten C in 05:00 och hade så mycket saker att prata om…. Jag försökte utan att öppna ett enda öga förklara att han gott kunde somna om. Så blev det kissnödigt. Sen blev det hungrigt och då gav jag upp…=) Använde fingrarna för att få upp ögonen och ta mig ner och fixa frukost och barnkanalen… Hunken, pigg as a lärka, tog över och jag såg ingen annan anledning än att gå simma lite.. =)

Ja jag är stolt över det jag gör och åstadkommer. Framförallt som mamma, fru, vän och medmänniska. Sedan att jag inspirerar och motiverar människor. Det gör mig stolt. Men jag är ödmjuk nog att förstå att det är med hjälp av er läsare, min familj, mina samarbetspartners som jag kan få göra allt det. Sedan jobbar jag hårt. Jag planerar mitt arbete och lyfter ut tid åt mina närmaste. De vill jag inte gå miste om och det är de jag ska dela resten av livet med. För att få livet långt behöver jag också lyfta ut tid till mig själv. Där väljer jag fysisk aktivitet. Jag blir en bättre allt det där ovan om jag ger mig själv den tiden. Det är jag stolt över att jag har insett.

Jag har nu senaste dagarna fått ta emot några långa känslosamma mail från kvinnor, unga tjejer som släppt sin träningshets och genom mina påminnelser om att fysisk motion är bra för både kropp o knopp och att en kan ta det lite lugnt ibland också.. =) Balansen ni vet… Svår men värd att kämpa med lite, för att finna.