Heeeeej godaste läsarna norr om ekvatorn!

Hoppas dagen startat med rivfart eller kanske lugn o skön… Jag är gräsänka hela veckan och livet som ”ensamstående ”är minsann ingen dans på rosor. Herrejösses Amalia va grymma ni mammor o pappor är som klarar allt själva! All eloge till er!

Hursomhelst… Jag tänkte på det där med att förstå varandra… Vi kommer nog aldrig riktigt kunna förstå oss på alla människor… Inte alls att det är något ”fel” på den du möter utan mer att den inte har samma värderingar, erfarenheter eller framför allt sinnestillstånd som du…

Säg att du nu haft en heeeeelt ljuvlig morgon… Du har fått kaffe på sängen, lite pussar av partnern, snälla glada barn, god frukost och ingen bilkö eller äggmacks -ätande medpassagerare på tunnelbanan… Du kommer till jobbet i fullständig närvaro och god sinnesstämning. Du är mätt, lagom varm och har en good hairday… Din kollega… Som du ska ha ett möte med för att bestämma något viktigt eller driva en skapande process framåt.. Hon eller han har haft en skitmorgon! Bråkat med sin partner, inte hunnit äta sin frukost, haft arga barn som kastat tandkräm på varandra, fått småspringa till mötet för att bussen var sen och sedan iklädd en alldeles för varm tröja som kliar…

Här sitter ni på samma möte. Ni har samma mål med mötet. Ni vet vad och hur ni ska processa det framåt men ändå händer något på vägen. En kemi som gör att mötet slutar med irritation……    Förstår ni var jag vill komma?…. Även om DU mår helt bra. Är det inte alls säkert att den du möter gör det. Kanske iallafall just precis nu. Du kom helt enkelt in vid fel tillfälle.. Eller någon med ro och lugn kom in när du hade kaos….

Kommunicera. Läs av. Var lyhörd. Öppna dina sinnen. Ge och ta kärlek. Det du eller den du möter behöver just precis nu.

Idag ska bli en bra dag. Sol,massa kul jobb och möten, lunch-mysjogg och avslutande eftermiddag/kväll med de jag älskar mest.

Puss o kärlek!

/Ida

Ibland kan man skapa sin sinnesstämning. Ibland är det faktiskt riktigt svårt….