Nu är det taget och ristat i papper…. Med massa hängslen o livrem såklart…;)

Gillar inte att beslut måste vara beständiga. Jag gillar känslan av att ”nu vill jag detta” men jag kan alltid ångra mig.

Få gånger jag sedan har backat, slutat eller ångrat mig. Ofta leder förändring med beslut, som är taget under lugna omständigheter, till något bra.

Detta är ett beslut som vi övervägt under några års tid och som senaste året övergått i att vi tillsammans i familjen diskuterat för- och nackdelar…

Vi älskar havet. Vi älskar vårt hus i Båstad och spenderar mer än gärna all vår lediga tid där. Hur skulle det vara om vi faktiskt blev permanent boende där? Kan man göra så? Kan man lämna sina rötter där man faktiskt trivs. Där man har människor man älskar?

Ja. Det tror vi! Vi flyttar!!!! Inte för att fly från något. Vi mår SÅ bra i Vara. Utan för att vi verkligen älskar känslan av att hitta på något nytt!

Jag bodde i Emtunga i 18 år. Flyttade in till Vara. Bott där i snart 18 år. En kort paus i lägenhet i Göteborg lite över ett år men tillbaka sen till Vara. Vårt underbara hus! Där vi förlovat oss, gift oss, fostrat våra barn, firat jul, påsk, födelsedagar, upplevt sorg, upplevt ännu mer glädje, haft middagar, klippt gräsmattan, skurat oändliga många golv, tappat porslin, tappat tänder, haft feber, druckit kaffe, bakat bullar, bränt pepparkakor, ramlat i trappan, klämt oss i dörrar och sovit dåligt ömsom prinsess-sömn… Jag ÄLSKAR vårt hus. Det är en del av mig, mitt hjärta och min själ! Så det är klart att jag kommer att sakna det! Men det får stå kvar. Det får vänta på oss om vi vill komma ”hem” igen… Om nu Båstad inte blir vårt hem tills vi blir gamla och grå…. Det är vår livrem.

Våra hängslen är de människor som bor kvar. Mina föräldrar, Daniels pappa, min lillebror och sambo, vår bästa Barkan, min underbara Emma med familj, galna goa Sanna, Vickan o slottet, å alla andra släkt och bekanta…. De finns kvar och vi kommer tvinga dem att åka ner till oss så fort de har en lucka!

Äventyr. Vilket äventyr det ska bli!

Men om jag är rädd? Ja lite såklart… Vad säger barnen? Jo i den mån de förstår är de pepp och med på noterna. Så länge de vet att man får ångra sig….;)

Charlie är glad över att kunna spela ännu mer tennis och Stella har redan träffat sina nya blivande klasskamrater och längtar tills hon får cykla själv till skolan i höst.. =)

Jobbet då? Ja jag skaffar mig ett kontor i byn och Hunken likaså. Sedan får jag lära mig hur man lättast reser till de olika städerna från Båstad istället för Vara. Det kommer lösa sig. Allt praktiskt är jag bra på att lösa. =)

Så mina vänner. Drömmar är till för att förverkligas. Att bo vid havet är en av mina. Nu är den påväg at slå in. Från 15 juni är jag och mina tre bästa Båstadsbor. Helt galet! Men så härligt! Magkänslan är god. Mycket god.

Snälla Båstad- ta emot oss! Snälla Schlätta- vi sviker dig inte för att vi ratar dig! Vi vill bara testa våra vingar. Du är alltid en del av mig. Mitt Schlätta!

Ha en fin dag och du— våga dröm!

Puss o kärlek

Ida

Målbild 15 juni- ett kallt glas rose i mitt kök =)

Här är ett av mina favoritställen i huset.

Fatta att jag kommer att kunna jogga vid havet varje dag om jag vill!!!

Denne lille goding får börja förskoleklass på Strandängsskolan i Båstad.

Jag har en vision om att vara ännu mer med dessa. De viktigaste i mitt liv. Ja å så Hunken förstås…. =)

Hemma i Vara kan vi varken se soluppgång eller solnedgång. Här kan vi det…. Magiskt!

Längtar till dessa mornar med min morgonpigge lille kille… =)

Att få bada i havet!!!

I sommar hoppas vi på många blå himlar!!

Jag vill gärna doppa i havet med min älskade.