Jag är ju endel i Sthlm på diverse spännande uppdrag. En enorm lyx att få jobba i vår vackra huvudstad och ändå få komma hem till lugnet på schlätta.

Jag gillar pulsen, restaurangerna, gymen och den vackra miljön där. Men efter några dagar med massa intryck, oftast massa möten och jobb är det en lättnad att komma hem. Jag sätter mig oftast på tåget och drar en djup suck och pustar ut innan jag tar upp datorn dessa resor.

Sedan är det en stor skillnad på att vara i Sthlm privat och att vara där i jobbsyfte. En kan tro att edsas gick att kombinera… Att om jag ändå (som jag gjorde i fredags) åker upp för ett morgonevent på lördagen kan jag ju likaväl gå ut och äta en god middag med en vän kvällen innan.. Men alltså… Workmode on… Har inte alls hittat hem i att blanda dessa två… Kanske övning ger färdighet.. Vi får se.. =)

Men i fredags hade Röhnisch bokat in mig på Hotel with Urban Deli. Kunde en sova där? Trodde bara det var en mataffär och restaurang… Men de har alltså hela nedre plan ( under jord) som hotell. Jag blev helt kall när jag fick reda på att jag skulle sova under jord, själv, utan fönster…. Jag som ju har klaustrofobi!! Eller har jag det…?

Jag minns ju så väl när vi åkte till Polen på klassresa i gymnasiet och hela klassen skulle gå ner i en saltgruva. Vi gick i en spiralformat trapp som gick ner, ner, ner och ner…. Jag kände hur det blev allt tyngre över bröstet och sedan slutade jag nog att andas. Jag ville inte säga till någon att jag inte gillar under jord och trånga utrymmen så jag bet ihop… När vi sedan var där nere i fukt och kyla hade jag inte andats på ett tag så jag blev alldeles yr och det svartnade för ögonen. Pang så föll jag ihop. Vet inte hur länge jag var avsvimmad men vaknade av min gympalärare Andrej hängandes över mig och skakade om mina axlar och skrek något på polska innan han tog sig samman och hittade svenskan igen… =)

Det var just då mest pinsamt… Men jag överlevde det och har sedan dess undvikt att utsätta min för sånt som är långt under jord helt enkelt… Men undra om inte den där känslan vuxit bort.. För när jag klev ner under UD vackra restaurang den där fredagskvällen kände jag vara ett lugn. Ett lugn där jag inte alls hörde sthlms innerstads sorl och ljud. Det var liksom bara skönt och fridfullt… =)

Inne i rummet doftade det så himmelens gott. Det var stor fin tv, ett varmt fräscht badrum och en välkomstpresent på bordet. Jag gosade ner mig i sängen och njöt av det tysta mörka. Sov som en prinsessa tills jag skulle besöka damernas mitt i natten. Då tänder sig en perfekt liten golvlampa under fötterna när jag sätter ner dem på mattan. HUR smart? Sån vill jag ha hemma.. =)

Sedan somnade jag om och väcktes av klockan. Gav mig ut på byn för en liten joggingrunda och nästan grät av hur vackra fasader det finns i vår huvudstad. Sprang in i gamla stan och var helt ensam på gatorna. magisk! Sedan njöt jag av den absolut bästa hotellfrullen jag ätit i Sthlm!

Så nästa gång lär jag nog boka UD igen… =) Tack !

Sov som en sessa i vitt fluff!

 

Supercoolt, nytt, rent, fräscht.

Ja, jag snodde med mig alla fyra småflaskorna. Doftade så gott =)

Share: