Lördag eftermiddag. Mina tre spelar yatzy och ur musikspelaren strömmar svensk jazz. Jag sitter i köket med lite jobb och en havrelatte. Helt sopslut! 🙂
Idag ville Hunken ut lufta svarta faran när jag kom hem från Charlies engelskalektion. Visst sa ja! Vi tar en ny väg sa han. Visst sa ja! Intet ont anande om att det skulle bli 6,4 mil…. Det är säkert enkelt för en van cyklist men för mig som är nybörjare är det ganska mastigt. Inte plant nånstans heller..:)
Efter 3,5 mil sa min kropp stopp! Alla dessa backar ! Jösses Amalia! Jag behövde energi!!!
Jag är ganska uthållig och klarar mycket. . . men inte utan energipåfyllning! Vi hade inte riktigt räknat med så långt och hade inte med oss något att fylla på med….
Då kommer det som en skänk från ovan en liiiiiten skylt ”Kaffe på torpet” stod det. Halleluja!!! ”Vi följer den skylten sa jag med ganska bestämd röst. ” Hunken rullade efter..;)
Efter några km var där ett fik. Thank god! Mitt ute på åsen där vi kört upp o ner o upp o ner i mången mil. Där låg den sötaste caféet med små hjälpredor i förkläde som Daniel såklart gav extra dricks till..:) Han själv började jobba som 7-åring och har som kall i livet att uppmuntra barn och alla andra också, som jobbar. Oavsett vad det är så är alla jobb bra!
Hursomhelst så…… Alltså den ostmackan på tekaka med kaffe !! Godaste jag ätit! Den var nästan lika god som den man får efter man har fått barn ( ni som vet vet…)
Sedan kunde vi trampa vidare några mil för att till slut belöna oss med en go nedförsbacke till Båstad.
Nu är kroppen gott mör och jag är SÅ stolt över vad den är kapabel till! Hejja kroppen!
Kärlek till er alla!
kolla! Vi var tillome i Hallands Län! Haha!!
Här kollar han en lite kortare rutt hem.. Å ostmackan . Ser inte mycket ut för världen men jösses så god!!!
Han. Mannen i mitt liv. Herregud som jag älskar karln!!!
Vi såg helt nya byar, sjöar, små bäckar o naturreservat. Oerhört vacker rutt!
Chevrebakad omelett med sallad och smörstekt bröd. Smakade ljuvligt efter turen:)