Min mormors mor Ella var en hårt arbetande kvinna som födde 9 barn. Hon slet hela sitt liv för att vara andra människor till lags, framförallt hennes barn och man. Jag vet inte alls om hon var lycklig. Jag var för ung för att kunna fråga henne så djupa frågor innan hon gick bort… Men vad jag har förstått är att hon kämpade sig igenom livet med uppkavlade armar och jävlaranamma. Lella Ella. En liten kvinna med stor bak och massa krut 😉

Min mormor födde 4 barn och hade alltid minst 2 fosterbarn boendes hos henne och morfar. Hon arbetade från tidiga år. Bara sättet hon var tvungen att ta sig till sina jobb skulle få vem som helst att till slut gå in i väggen idag. Hon tog aldrig körkort och morfar jobbade lika mycket han och de båda slet sönder sina kroppar till slut.

Jag hoppas att min mormor var lycklig. Hon var iallafall alltid positiv och varm. Men jag såg henne aldrig någonsin göra något för sig själv. Den lilla peng hon fick i pension räknade hon ut att hon skulle kunna fortsätta att ge några hundralappar till välgörenhet. Hon vigde sitt liv åt att ta hand om andra. Morfar blev sjukpensionär i tidig ålder pga hans slitsamma jobb som förstörde hans knän framförallt. Så mormor tog hand om honom, barnen, hemmet, ekonomin, de kommande barnbarnen (läs mig), hennes mamma, morfars gamla faster, hennes sjuke lillebror… You name it.. Sedan jobbade hon ideellt i IFK Emtunga och startade upp Damklubben som sedan skulle anordna olika evenemang för att samla in pengar till föreningen. Hon jobbade som volontär i svenska kyrkan som kyrkvakt och var fröken i söndagsskolan några år.

Hon satt aldrig ner. Om hon inte städade så tvättade hon eller lagade mat eller gjorde storbak så hela köket var fullt av jäsande limpor. Hon gjorde egen inlagd gurka, egen lingonsylt och hon började planera julbordet redan i september genom att köpa köttfärsen om det var bra pris och frysa in till köttbullarna. Min älskade mormor var min bästa vän och jag saknar henne varje dag.

Min mamma började jobba som ung. Mycket och långa dagar. Sedan råkade nog jag bli till där någon gång under hösten -81. Mamma blott 21 år och pappa bara 20. Är nog ett under att jag finns till… 😉 Sedan var det några tuffa år med dålig ekonomi och vi bodde i en liten 2a i Emtunga utanför Vara. Mamma kämpade med min kolik och min sedan uteblivna sömn under många år.. Jag hade nog inte tid att sova.. =) Sedan minns jag att mamma jobbade mycket och utbildade sig samtidigt som hon jobbade heltid. Många års studier och kämpande fick hon sin lärarlicens och började som gymnasielärare i svenska och engelska. Jag minns hur hon pluggade vid varje ledig tid samtidigt som hon var tränare åt mig och mitt fotbollslag i alla år. Vi for land och rike runt och lillebror som kom i slutet av 80-talet fick glatt hänga på.. =) Samtidigt som lillebror växte upp skulle skolan läggas ner och vem startade då ett initiativ att göra om skolan till en friskola? Mamma såklart.. Samtidigt som allt arbete som det ju bli i en ideell förening, två barn, hus, jobb etc… Sedan alla problem ungdomarna har i skolan idag som hon får tas med dygnet runt. Hon är en engagerande lärare som bryr sig om sina elever. Hon har kämpat och kämpar min mamma. Älskar henne.

Att jag idag tar han om mig själv är ett under med detta i mina gener.. =) Jag har fått jobba med de delarna om att ”unna” mig träning, återhämtning, någon massage då och då, resor med min man, middagar med mina vänner etc.. Det ligger liksom inte i släkten att göra sånt… Jag säger inte att något är rätt eller fel. Jag säger att alla har ett val. Oavsett ekonomisk status. Det måste inte handla om dyra New-York-resor eller sveriges bästa skönhetssalonger.. Gör det du kan, vill och behöver. En skogspromenad i ensamhet är guld värt och alldeles gratis. En extra lång dusch. En gokaffe på en bänk innan du stressar iväg och hämtar barnen… Att ge dig själv en liten stunds omtanke för att sedan kunna ge andra tror jag håller i längden. Det är inte att vara ego. Det är att vara smart.

”Dela med dig av dig själv men låt inte andra människor dela dig i småbitar så du går sönder.”

Ida B Olsson 19 sept 2017

 

 

 

 

8 Sept. 2017 New York NY USA
Ida B Olson, workoutispassion.
Foto:Pontus Höök