Jag är SÅ tacksam. Varje dag är jag tacksam för vad livet är. Framförallt tacksam för att jag och mina nära har hälsan i behåll. Det är ingen självklarhet. I dagens samhälle när psykisk ohälsa såsom cancer sprider sig som löpeld så förstår jag vikten av att vara rädd om livet och visa ödmjuk tacksamhet för det.

Vi strävar efter så mycket medan en sjuk person bara vill en enda sak- att få vara frisk.

Kan inte ens tänka tanken om någon av mina 3 bästa skulle bli sjuka…. eller jag?!. Att jag inte skulle få uppleva mina barn? Jag längtar ju SÅ efter allt vad livet med dem har att erbjuda! Att få vara mamma och dela en uppväxt… Se en liten människa bli stor… Jag tycker redan det hänt massor och då är Stella bara 8 år… Tänk att jag ska få uppleva hennes första kärlek, hjärtesorg, hår under armarna, läxläsningar, kyss, körkort, fylla och ågren.. =) Allt som hör livet till =) Jag ska bli den bästa mamman hon någonsin önskat. Enligt henne är jag ju det nu.. =) När hon säger de orden till mig går hela hjärtat i spinn så lycklig blir jag..